Referral marketing

Återigen något enkelt. Egentligen. Men det här krävde en stunds funderande innan koncepet gick in helt. Jag trodde att det handlade om att rekommendera någon till någon annan, dess vara eller tjänst. Och det gör det, men inte bara.

För att en äkta referral-transaktion ska föreligga så krävs vissa saker.

Men före det så måste man förstå vem som är vem.

Givare – den som känner en möjlig kund och också en möjlig mottagare.
Mottagare – den som kan erbjuda det som kunden behöver.
Kund – köparen, som känner givaren men inte mottagaren.

För att en referral-transaktion ska hända krävs:

• tillit – alla parter i transaktionen måste lita på varandra; kunskap, kompetens, insikt
• kunskap om sitt område
• behovsanalysen görs av givaren – innan något försök till förmedling görs, om inte denna är gjord förmedlar man i bästa fall ett lead, inte en ”referral”
• lösning
• möte

Kärnan i konceptet är att givare och mottagare inspirerar varandra att hjälpa andra, åt varandra.

Ett optimalt referral-nätverk för en entreprenör är enligt uppgift 12 kontakter som man känner väl och har tät kontakt med.

Kunder som kommer in på det här sättet tenderar att stanna längre som kunder och affärsrelationen blir mer ett samarbete och mindre fokus på pris.

Mina fria tolkning av en genomgång i ämnet av representanter från Referral Institute i Stockholm.

Tisdag. Snyggt x 2.

”När man är inne i burken så är det svårt att se vad som står på etiketten.” Den strofen fastnade under en av gårdagens träffar. Personen som sa det heter Janne Björge och arbetar med varumärken på byrån Nine Yards.

Jag tycker det beskriver sådär träffsäkert självklart hur det blir om man sitter inne och tittar ut, jobbar inifrån och ut istället för utifrån och in. Om solen skiner så tror man det är varmt och gott ute – och så går man ut barhuvad och i för tunn kappa och inser att det var ju svinkallt. Alla andra verkar ha tittat på termometern och kanske även stuckit ut huvudet innan de gick ut, för att kunna klä sig rätt, och ser riktigt nöjda ut i sina mössor och dunjackor. De som även läst prognosen har paraplyet  med för kvällens möjliga väderomslag till snöslask. De sneglade på etiketten. De läste av hur det egentligen var där ute. Snyggt!

På kvällen var jag på något så ovanligt som ett LinkedIn IRL-möte. Jag kallar det så. En samling människor med LinkedIn-profiler och sitt eget marknadsförande som gemensam nämnare. Gick dit helt på impuls, fick inbjudan för några veckor sedan. Gruppen var annorlunda mot vad jag är van från de flesta marknadsträffar av olika slag. Högre medelålder var en sak, men mer överraskande var att inte kvinnorna var i majoritet, här var det ungefär hälften/hälften. Bra dynamik i gruppen med huvudsyftet – diskussion runt användandet av just – LinkedIn. Fast i den verkliga världen. Snyggt!

Ikväll: fåtöljen med anteckningar, Charlotte Hågårds nya bok, LinkedIn och nya anteckningar.

Att vi krånglar till allt för oss

Förra veckan var jag på ett antal möten om marknadsföring, i olika forum men alla i syfte att de medverkande skulle inspireras och få nya frön sådda.

Det stackars begreppet content marketing fick vara med överallt och borde väl snart helgonförklaras. En person var dock befriande rak och ansåg ”att det är ju inget nytt, är vad vi mer eller mindre alltid har gjort”.

Tack för det! Levde på det beskedet, medan min frustration flödade under tiden jag lyssnade på en beskrivning av en content marketing modell som egentligen illustrerade i essensen i marketing automation.

Tänkte tillbaka på detta när jag lyssnade på Annelie Ivarsson på radion idag om alla dessa kostråd. Råd, som kommer från alla möjliga håll och som gör att det övergripande, allmänna bas-rådet för det stora flertalet av oss drunkar: ät mer frukt, grönsaker och fisk. I radiointervjun lade Annelie till: röra på sig.

Länk till artikel i SvD

Vi verkar sträva efter att krångla till saker och ting i någon sorts innovationsiver som blir lite löjlig.

Besök hos PO

Marknadsföreningen fick idag göra ett intressant studiebesök hos PO, pressombudsmannen. Ola Sigvardsson berättade engagerat om rollen som PO – Allmänhetens pressombudsman och  PON – Pressens opinionsnämnd.

Pressombudsmannen, Ola Sigvardsson

Sverige kommer i topp i världen vad gäller tryckfrihet/öppenhet och pressetik, och har stått modell med världens första hedersdomstol, PON, som bildades 1916. Redan 1874 hade Publicistklubben kommit till.

De etiska reglerna är långt mycket stramare än vad tryckfrihetsförordningen anger. Enligt lagen är ”det mesta” egentligen tillåtet att skriva om, lagen anger ett antal punkter om vad som är förbjudet – övrigt tillåtet. De etiska reglerna tillkom tidigt, oskrivna regler kom redan runt förra sekelskiftet och de första nedskrivna på 1920-talet. Dessa har vart efter skärpts och 1969 tillsattes PO för att se till att dessa efterlevs av media, i så motto att hantera och rekommendera vilka anmälningar som är befogade och inte, inte i syfte att leta fel.

De etiska reglerna är branschens egna regler för att upprätthålla en grundläggande ordning och reda. De ändras, som allt annat, över tid. Nu börjar ytterligare töjningar märkas och även det ändrade medielandskapet där press, etermedier och online-medier går in i varandra utan klara gränser gör att det blir det svårt att avgöra vilka regler som ska tillämpas – och vi kommer troligen snart att se en Medieombudsman som hanterar motsvarande frågor över hela linjen.

Offentliga personer får finna sig i att tåla betydligt hårdare granskning än allmänheten, men en offentlig person är inte synonymt med ”kändis” utan någon med betydande påverkan på samhället, t ex en topp-politiker, men inte t ex en känd skådespelare.

• Anmälan måste göras av vederbörande själv, man kan inte anmäla för annans räkning.
• Anmälan måste göras inom 3 månader efter publiceringen.
• Det är PO som avgör i steg 1 om anmälan tas upp i PON eller inte, först sker korrespondens med ansvarig utgivare på tidningen.
• Om tidningen blir fälld i PON så är det publicering av rättelse som är upprättelsen, man får välja om man vill ha sitt namn med eller om det hela ska anonymiseras. Rättelsen går ut till TT, varpå ofta många fler medier tar upp det hela.
• Tidningen får även betala en administrativ avgift till PO.

För information om PO och PON och allt runt detta så besök deras hemsida.

Dämpat mitt eventbehov

Deltog som besökare idag, på vårt egna event som jag tidigare styrde och ställde med. Bidrog idag med min närvaro och sociala medie-aktivitet. Gott så. Därmed kunde jag i lugn och ro – och med gott samvete – prata med folk och gå på flera olika sessioner.

Här en av de två lastbilarna som forslar runt hela utställnings-kitet i Europa.
Samling inför morgonens första session.

Eventet samlade ca 600 personer på Münchenbryggeriet.

Klick klick

Intervjun med Jeff Jarvis igår på Aktuellt piggade upp mig rejält.

Den handlade i grunden om klick-sajter som Buzzfeed och nya svenska Lajkat. Vilket i sig fångade mitt intresse. Men det som tog skruv var insikten om att det vi dagligen strävar efter och mäter på längden, bredden och tvären: antal besökare, antal klicks, antal delningar osv INTE är det verkligt viktiga. Han pratade om klick-sajter, men detta är ju i högsta grad applicerbart på epostmarknadsföring.

Vi går från kvantitativ mätning till kvalitativ. Istället för antal klick – hur många sekunder spenderades på en klickad länk? Vad gjorde läsaren sen?

Klipp från SVT Aktuellt