Referral marketing

Återigen något enkelt. Egentligen. Men det här krävde en stunds funderande innan koncepet gick in helt. Jag trodde att det handlade om att rekommendera någon till någon annan, dess vara eller tjänst. Och det gör det, men inte bara.

För att en äkta referral-transaktion ska föreligga så krävs vissa saker.

Men före det så måste man förstå vem som är vem.

Givare – den som känner en möjlig kund och också en möjlig mottagare.
Mottagare – den som kan erbjuda det som kunden behöver.
Kund – köparen, som känner givaren men inte mottagaren.

För att en referral-transaktion ska hända krävs:

• tillit – alla parter i transaktionen måste lita på varandra; kunskap, kompetens, insikt
• kunskap om sitt område
• behovsanalysen görs av givaren – innan något försök till förmedling görs, om inte denna är gjord förmedlar man i bästa fall ett lead, inte en ”referral”
• lösning
• möte

Kärnan i konceptet är att givare och mottagare inspirerar varandra att hjälpa andra, åt varandra.

Ett optimalt referral-nätverk för en entreprenör är enligt uppgift 12 kontakter som man känner väl och har tät kontakt med.

Kunder som kommer in på det här sättet tenderar att stanna längre som kunder och affärsrelationen blir mer ett samarbete och mindre fokus på pris.

Mina fria tolkning av en genomgång i ämnet av representanter från Referral Institute i Stockholm.

Tisdag. Snyggt x 2.

”När man är inne i burken så är det svårt att se vad som står på etiketten.” Den strofen fastnade under en av gårdagens träffar. Personen som sa det heter Janne Björge och arbetar med varumärken på byrån Nine Yards.

Jag tycker det beskriver sådär träffsäkert självklart hur det blir om man sitter inne och tittar ut, jobbar inifrån och ut istället för utifrån och in. Om solen skiner så tror man det är varmt och gott ute – och så går man ut barhuvad och i för tunn kappa och inser att det var ju svinkallt. Alla andra verkar ha tittat på termometern och kanske även stuckit ut huvudet innan de gick ut, för att kunna klä sig rätt, och ser riktigt nöjda ut i sina mössor och dunjackor. De som även läst prognosen har paraplyet  med för kvällens möjliga väderomslag till snöslask. De sneglade på etiketten. De läste av hur det egentligen var där ute. Snyggt!

På kvällen var jag på något så ovanligt som ett LinkedIn IRL-möte. Jag kallar det så. En samling människor med LinkedIn-profiler och sitt eget marknadsförande som gemensam nämnare. Gick dit helt på impuls, fick inbjudan för några veckor sedan. Gruppen var annorlunda mot vad jag är van från de flesta marknadsträffar av olika slag. Högre medelålder var en sak, men mer överraskande var att inte kvinnorna var i majoritet, här var det ungefär hälften/hälften. Bra dynamik i gruppen med huvudsyftet – diskussion runt användandet av just – LinkedIn. Fast i den verkliga världen. Snyggt!

Ikväll: fåtöljen med anteckningar, Charlotte Hågårds nya bok, LinkedIn och nya anteckningar.

Gardell x 2

Nu har jag sett och hört Jonas Gardell två gånger på kort tid.
Först i Mitt enda liv på Cirkus och igår i en inspirationsföreläsning, i Unionens regi på Hovet. På Cirkus satt jag allra längst framme vid scenen med hakan i höjd med scengolvet. I går var det huggsexa om platserna och jag krigade inte utan satt upp under tak med lätt svindel – det lutar brant ner mot parkett. I går var Jonas sjuk, flunsa och hosta, så det var kanske bra med distans.

Men det är inte samma sak att sitta så långt bort, visserligen var ca 80 % av hans föreläsning direkt taget från showen och jag hade hört det förut och visste poängerna, och visserligen var han risig och fick kämpa, men det är betydligt lättare att bli engagerad och få hysteriska skrattanfall när man sitter närmare än upp under tak, som på undantag.

Så övriga 20 % då?
Då var han mer icke-show-Jonas och berättade historien om Livet är en schlager med bl a Jonas Helgesson som är cp-skadad. Jonas läste upp hela texten till Annars vore jag inte jag, det här är första versen:

Gud älskar dig just som du är
Är nåt som man ofta får höra
Sen följer en lista med krav
På förändringar man måste göra
För att bli godkänd, för att va med
Men om jag lyder dem nu
Då vore jag inte jag
Då vore jag någon annan än jag

Han gav också en mycket underhållande och tänkvärd intolkning till ”…kom ketchup så går vi” och vi fick lära känna Åsa-Nisse regissören Ragnar Frisk och ord att ha med på vägen när det går åt pipan ”…det var snubblande nära succé”. Med läsp-s-ljud.

Jonas Gardell på Twitter

En presentationsproffs-personlighet

Jag var på ett seminarie med en kollega förra veckan. På Kompetensmässan. Hade inga direkta förväntningar. Vare sig låga eller höga.

Ämnet var bra och intressant (företagskultur) men strunt i det. Det är framförandet som tog mig med storm. Det var en föreställning på fullt ös i två timmar. Vi satt som tända ljus, trollbundna av personliga (knäppa) historier som anknöt till allvaret i ämnet. Skrattade så vi hade kramp i magen. Vi gjorde knasiga dans-moves i bänkarna utan att ifrågasätta varför (ses 8.20 in i Ledarnas film).

Ett koncept, ja – men gör om det, den som kan :-).

Länk till YouTube-film från Ledarna (ett annat seminarie än det jag var på).

Manuel Knight, bildklipp från Ledarnas film.

Kris och elände

Visst är vi konstigt funtade? Kris- och eländesrubriker – och vi läser nyfiket.

Jag träffade igår två av redaktörerna på krisinformation.se. Var genuint nyfiken på hur de jobbar och försökte att fokusera på det, men många av frågorna vi hade i gruppen handlade förstås om branden i Västmanland och andra kriser. Men främst handlade det om hur man kommunicerar kriser och vilka kanaler som används.

Jeanna och Anna från krisinformation.se. Foto: Marknadsföreningen i Stockholm

I första hand är det radion som gäller som kanal vid stora kriser. Eftersom radiovågorna förhoppningsvis inte är utslagna och en radio kan drivas på batteri. Men vem har det idag…? Om elen gått och batteriet i telefonen och datorn är urladdade. Bilradion förvisso, för den som har bil. Offentliga rum kanske. Detta redde vi inte ut.

VMA-signal. Vet du vad det är? Jag visste det, men inte att det kallades VMA-signal.

Som kanal finns sen webben och sociala media (bortsett från TV, och långsamma nyheter i tryckt media).

Det är tydligen kollat att som svenskar så börjar vi med att kolla aftonbladet.se om vi t ex känner brandrök i närheten, för att se vad som hänt. Jodå, jag gör också det. Det kan hinna komma många halvt spekulativa artiklar i Aftonbladet m fl medier innan händelse officiellt är bekräftad.

På krisinformation.se får man besked om bekräftade kriser, bekräftade från respektive myndighet. De strävar efter att vara den enda ingången till konkret och säker information och gör stora insatser vid hantering av kriser.

Att tänka på: vid kriser är information i mångt och mycket A och O. Snabbt. Även ”icke-info”, dvs information om att ingen ny information finns är också viktigt och behövd information.

Besök hos PO

Marknadsföreningen fick idag göra ett intressant studiebesök hos PO, pressombudsmannen. Ola Sigvardsson berättade engagerat om rollen som PO – Allmänhetens pressombudsman och  PON – Pressens opinionsnämnd.

Pressombudsmannen, Ola Sigvardsson

Sverige kommer i topp i världen vad gäller tryckfrihet/öppenhet och pressetik, och har stått modell med världens första hedersdomstol, PON, som bildades 1916. Redan 1874 hade Publicistklubben kommit till.

De etiska reglerna är långt mycket stramare än vad tryckfrihetsförordningen anger. Enligt lagen är ”det mesta” egentligen tillåtet att skriva om, lagen anger ett antal punkter om vad som är förbjudet – övrigt tillåtet. De etiska reglerna tillkom tidigt, oskrivna regler kom redan runt förra sekelskiftet och de första nedskrivna på 1920-talet. Dessa har vart efter skärpts och 1969 tillsattes PO för att se till att dessa efterlevs av media, i så motto att hantera och rekommendera vilka anmälningar som är befogade och inte, inte i syfte att leta fel.

De etiska reglerna är branschens egna regler för att upprätthålla en grundläggande ordning och reda. De ändras, som allt annat, över tid. Nu börjar ytterligare töjningar märkas och även det ändrade medielandskapet där press, etermedier och online-medier går in i varandra utan klara gränser gör att det blir det svårt att avgöra vilka regler som ska tillämpas – och vi kommer troligen snart att se en Medieombudsman som hanterar motsvarande frågor över hela linjen.

Offentliga personer får finna sig i att tåla betydligt hårdare granskning än allmänheten, men en offentlig person är inte synonymt med ”kändis” utan någon med betydande påverkan på samhället, t ex en topp-politiker, men inte t ex en känd skådespelare.

• Anmälan måste göras av vederbörande själv, man kan inte anmäla för annans räkning.
• Anmälan måste göras inom 3 månader efter publiceringen.
• Det är PO som avgör i steg 1 om anmälan tas upp i PON eller inte, först sker korrespondens med ansvarig utgivare på tidningen.
• Om tidningen blir fälld i PON så är det publicering av rättelse som är upprättelsen, man får välja om man vill ha sitt namn med eller om det hela ska anonymiseras. Rättelsen går ut till TT, varpå ofta många fler medier tar upp det hela.
• Tidningen får även betala en administrativ avgift till PO.

För information om PO och PON och allt runt detta så besök deras hemsida.

Amygdala hi-jack

Eftermiddagens säljforum handlade om mindfulness på jobbet.

Jag är inte överförtjust i liknande teman.
Men om vi skriver om vad det egentligen handlade om så känns det välbekant och självklart.
Att det sen är svårt att praktisera om man inte medvetet tränar på det  – är en annan sak.

Mina sammanfattande slutsatser (som vi alltså redan vet):

• Välja sina strider.
• Gå undan och andas 10 gånger.
• Vara här och nu.
• Förutfattade meningar – en inställning har jag med mig.
• Medveten handling – agera, inte reagera.
• Bästa mot stress: sov på nätterna.
• Avbrott (digitala media) ger ett hattande eftersom det tar en god stund att hitta tillbaka.
  Tekniken ska kontrolleras av oss, inte tvärtom.

När det blir för mycket blir vid kidnappade av vår egen hjärna. 
Amygdala hi-jack.
När vårt personliga ”röda skynke” dyker upp.
Dess inverkan på oss går att träna bort/ner med mindfulness-träning.

Intressant: Om man använder ett av sina sinnen 100 % så går det inte att tänka.

Vi kan likna oss själva vid en mobiltelefon. Om vi inte stänger av apparna som ligger i bakgrunden och idisslar och drar ström så är också batteriet slut fastän telefonen bara använts någon timme. Omsätt det på dig själv.

När stress blir norm – varning!
Om man kör över sina egna signaler. Skilja på stress som varningssignalerar och stress som stimulerar.

8 veckor av träning tar det enligt uppgift, sen börjar man märka resultat.

Här två av bilderna från idag, och Twitter-länkar till Jane Skullman och hennes företag:

Mindful Business

Jane Skullman

Dämpat mitt eventbehov

Deltog som besökare idag, på vårt egna event som jag tidigare styrde och ställde med. Bidrog idag med min närvaro och sociala medie-aktivitet. Gott så. Därmed kunde jag i lugn och ro – och med gott samvete – prata med folk och gå på flera olika sessioner.

Här en av de två lastbilarna som forslar runt hela utställnings-kitet i Europa.
Samling inför morgonens första session.

Eventet samlade ca 600 personer på Münchenbryggeriet.

Klick klick

Intervjun med Jeff Jarvis igår på Aktuellt piggade upp mig rejält.

Den handlade i grunden om klick-sajter som Buzzfeed och nya svenska Lajkat. Vilket i sig fångade mitt intresse. Men det som tog skruv var insikten om att det vi dagligen strävar efter och mäter på längden, bredden och tvären: antal besökare, antal klicks, antal delningar osv INTE är det verkligt viktiga. Han pratade om klick-sajter, men detta är ju i högsta grad applicerbart på epostmarknadsföring.

Vi går från kvantitativ mätning till kvalitativ. Istället för antal klick – hur många sekunder spenderades på en klickad länk? Vad gjorde läsaren sen?

Klipp från SVT Aktuellt