Höstsonaten

Det handlade om ord. Hur viktigt det är att samtala och försöka sätta ord på det man vill, innan det går för långt. En relation mellan mor och dotter. Egentligen båda hennes döttrar. Vi kan bara hoppas att det gick bra.

Pjäsen var bra, inte handlingsmässigt så dramatisk; men ord- och känslomässigt dramatisk. Imponerad av Gunilla Röörs tolkning av mamman Charlotte.

Man ser pjäsen om man vill, jag säger inte att man ”absolut ska gå och se den”. Den är inte i den kategorin. Dessutom spelas sista föreställningen idag på Stadsteatern.

Till Stadsteaterns sida om Höstsonaten

P1010114

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s